مصحف الثريا

بِسْمِ ٱللَّهِ ٱلرَّحْمَٰنِ ٱلرَّحِيمِ إِذَا ٱلشَّمْسُ كُوِّرَتْ ۝١

NÄR SOLEN lindas in [i mörker],

وَإِذَا ٱلنُّجُومُ ٱنكَدَرَتْ ۝٢

och stjärnorna mister sitt sken,

وَإِذَا ٱلْجِبَالُ سُيِّرَتْ ۝۳

och bergen sätts i rörelse,

وَإِذَا ٱلْعِشَارُ عُطِّلَتْ ۝٤

och de dräktiga kamelstona lämnas utan tillsyn,

وَإِذَا ٱلْوُحُوشُ حُشِرَتْ ۝٥

och de vilda djuren tyr sig till varandra,

وَإِذَا ٱلْبِحَارُ سُجِّرَتْ ۝٦

och haven fattar eld,

وَإِذَا ٱلنُّفُوسُ زُوِّجَتْ ۝۷

och själarna förs samman [de goda med de goda, de onda med de onda],

وَإِذَا ٱلْمَوْءُۥدَةُ سُئِلَتْ ۝۸

och den nyfödda, som begravdes levande, tillfrågas

بِأَىِّ ذَنۢبٍۢ قُتِلَتْ ۝۹

för vilket brott hon miste livet,

وَإِذَا ٱلصُّحُفُ نُشِرَتْ ۝١۰

och [räkenskapens] böcker öppnas,

وَإِذَا ٱلسَّمَآءُ كُشِطَتْ ۝١١

och himlens [förhänge] dras ifrån,

وَإِذَا ٱلْجَحِيمُ سُعِّرَتْ ۝١٢

och helvetets [ugnar] fyras under,

وَإِذَا ٱلْجَنَّةُ أُزْلِفَتْ ۝١۳

och paradiset görs synligt -

عَلِمَتْ نَفْسٌۭ مَّآ أَحْضَرَتْ ۝١٤

[då] skall varje själ få veta vad den har fört med sig [till Domen].

فَلَآ أُقْسِمُ بِٱلْخُنَّسِ ۝١٥

JAG kallar att vittna planeterna,

ٱلْجَوَارِ ٱلْكُنَّسِ ۝١٦

som, när de följer sina banor, döljer sig [under horisonten],

وَٱلَّيْلِ إِذَا عَسْعَسَ ۝١۷

och natten, när dess mörker sänker sig,

وَٱلصُّبْحِ إِذَا تَنَفَّسَ ۝١۸

och morgonen, när den drar sitt [första] andetag. -

إِنَّهُۥ لَقَوْلُ رَسُولٍۢ كَرِيمٍۢ ۝١۹

Denna [Skrift] är förvisso [Guds] ord, framsagda av en ädel budbärare,

ذِى قُوَّةٍ عِندَ ذِى ٱلْعَرْشِ مَكِينٍۢ ۝٢۰

en som äger stor makt och vars plats är nära Herren till allmaktens tron,

مُّطَاعٍۢ ثَمَّ أَمِينٍۢ ۝٢١

åtlydd och därtill högt betrodd!

وَمَا صَاحِبُكُم بِمَجْنُونٍۢ ۝٢٢

Er landsman är inte besatt av andar -

وَلَقَدْ رَءَاهُ بِٱلْأُفُقِ ٱلْمُبِينِ ۝٢۳

han såg helt visst [budbäraren] vid den klara horisonten -

وَمَا هُوَ عَلَى ٱلْغَيْبِ بِضَنِينٍۢ ۝٢٤

och han undanhåller ingenting av [vad han fått veta av] det som är dolt för människor.

وَمَا هُوَ بِقَوْلِ شَيْطَٰنٍۢ رَّجِيمٍۢ ۝٢٥

Och i [Skriften] finns ingalunda ord av en utstött demon.

فَأَيْنَ تَذْهَبُونَ ۝٢٦

Vilken väg skall ni [nu] slå in på [i försöken att beljuga och misstänkliggöra den]

إِنْ هُوَ إِلَّا ذِكْرٌۭ لِّلْعَٰلَمِينَ ۝٢۷

Denna [Skrift] är ingenting mindre än en påminnelse till alla människor -

لِمَن شَآءَ مِنكُمْ أَن يَسْتَقِيمَ ۝٢۸

till dem av er som vill följa en rak väg.

وَمَا تَشَآءُونَ إِلَّآ أَن يَشَآءَ ٱللَّهُ رَبُّ ٱلْعَٰلَمِينَ ۝٢۹

Men ni kan bara vilja [det] i den mån Gud, världarnas Herre, vill [att ni följer denna väg].