مصحف الثريا

بِسْمِ ٱللَّهِ ٱلرَّحْمَٰنِ ٱلرَّحِيمِ وَٱلنَّٰزِعَٰتِ غَرْقًۭا ۝١

VID STJÄRNORNA som stiger [över horisonten] för att [sedan sjunka och] försvinna,

وَٱلنَّٰشِطَٰتِ نَشْطًۭا ۝٢

som rör sig i jämna och stadiga banor,

وَٱلسَّٰبِحَٰتِ سَبْحًۭا ۝۳

som svävar med lätthet [genom rymden],

فَٱلسَّٰبِقَٰتِ سَبْقًۭا ۝٤

som passerar varandra [i sina kretslopp]

فَٱلْمُدَبِّرَٰتِ أَمْرًۭا ۝٥

och som ger fasta hållpunkter [för människornas liv].

يَوْمَ تَرْجُفُ ٱلرَّاجِفَةُ ۝٦

[TÄNK PÅ] den Dag då [jorden] skall skälva i ett väldigt skalv,

تَتْبَعُهَا ٱلرَّادِفَةُ ۝۷

följt av ännu ett [skalv],

قُلُوبٌۭ يَوْمَئِذٍۢ وَاجِفَةٌ ۝۸

och då allas hjärtan skall bulta av fruktan

أَبْصَٰرُهَا خَٰشِعَةٌۭ ۝۹

[och] allas blickar vara naglade vid marken!

يَقُولُونَ أَءِنَّا لَمَرْدُودُونَ فِى ٱلْحَافِرَةِ ۝١۰

[Om detta] säger de: "Skall vi återställas i vårt ursprungliga skick,

أَءِذَا كُنَّا عِظَٰمًۭا نَّخِرَةًۭ ۝١١

sedan våra ben förmultnat?"

قَالُوا۟ تِلْكَ إِذًۭا كَرَّةٌ خَاسِرَةٌۭ ۝١٢

[Och] de fortsätter: "På denna återkomst skulle vi förlora!"

فَإِنَّمَا هِىَ زَجْرَةٌۭ وَٰحِدَةٌۭ ۝١۳

Ett enda dån [skall höras]

فَإِذَا هُم بِٱلسَّاهِرَةِ ۝١٤

och de [döda och begravda] skall stå där, fullt vakna!

هَلْ أَتَىٰكَ حَدِيثُ مُوسَىٰٓ ۝١٥

HAR DU hört berättelsen om Moses?

إِذْ نَادَىٰهُ رَبُّهُۥ بِٱلْوَادِ ٱلْمُقَدَّسِ طُوًى ۝١٦

Det hände sig att hans Herre ropade till honom i den heliga dalen Tuwa [och sade]:

ٱذْهَبْ إِلَىٰ فِرْعَوْنَ إِنَّهُۥ طَغَىٰ ۝١۷

"Gå till Farao - han har gått för långt i sitt övermod -

فَقُلْ هَل لَّكَ إِلَىٰٓ أَن تَزَكَّىٰ ۝١۸

och säg [till honom]: ”Vill du bli renad [från synd]?

وَأَهْدِيَكَ إِلَىٰ رَبِّكَ فَتَخْشَىٰ ۝١۹

Vill du att jag visar dig vem din Herre är – så att du kan frukta Honom?'”

فَأَرَىٰهُ ٱلْءَايَةَ ٱلْكُبْرَىٰ ۝٢۰

Och [Moses begav sig till Farao och] visade honom [Guds] största tecken.

فَكَذَّبَ وَعَصَىٰ ۝٢١

Men [Farao] kallade honom lögnare och ville inte lyssna till honom.

ثُمَّ أَدْبَرَ يَسْعَىٰ ۝٢٢

Därefter vände han Moses ryggen och gick

فَحَشَرَ فَنَادَىٰ ۝٢۳

för att samla [sina styrkor]

فَقَالَ أَنَا۠ رَبُّكُمُ ٱلْأَعْلَىٰ ۝٢٤

och sade: "Jag [och ingen annan] är er högste Herre!"

فَأَخَذَهُ ٱللَّهُ نَكَالَ ٱلْءَاخِرَةِ وَٱلْأُولَىٰٓ ۝٢٥

Och Gud gav honom hans straff såväl i det kommande livet som i denna värld och gjorde honom till ett varnande exempel [för eftervärlden].

إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَعِبْرَةًۭ لِّمَن يَخْشَىٰٓ ۝٢٦

I detta ligger helt visst en lärdom för dem som står i bävan [inför Gud].

ءَأَنتُمْ أَشَدُّ خَلْقًا أَمِ ٱلسَّمَآءُ ۚ بَنَىٰهَا ۝٢۷

VAR DET en svårare uppgift att skapa er än att skapa den himmel som Han har byggt?

رَفَعَ سَمْكَهَا فَسَوَّىٰهَا ۝٢۸

Han har rest dess valv och format det [med hänsyn till den uppgift det skall fylla];

وَأَغْطَشَ لَيْلَهَا وَأَخْرَجَ ضُحَىٰهَا ۝٢۹

Han har höljt dess natt i djupt mörker och låtit dess morgon framträda i klart ljus.

وَٱلْأَرْضَ بَعْدَ ذَٰلِكَ دَحَىٰهَآ ۝۳۰

Och efter detta har Han brett ut jordens yta

أَخْرَجَ مِنْهَا مَآءَهَا وَمَرْعَىٰهَا ۝۳١

och låtit dess vatten komma i dagen och dess ängar och beteshagar [frodas]

وَٱلْجِبَالَ أَرْسَىٰهَا ۝۳٢

och förankrat bergen;

مَتَٰعًۭا لَّكُمْ وَلِأَنْعَٰمِكُمْ ۝۳۳

[allt detta har Han gjort] till nytta för er och er boskap.

فَإِذَا جَآءَتِ ٱلطَّآمَّةُ ٱلْكُبْرَىٰ ۝۳٤

OCH när den Dag kommer då allt omstörtas,

يَوْمَ يَتَذَكَّرُ ٱلْإِنسَٰنُ مَا سَعَىٰ ۝۳٥

den Dag då människan skall återkalla i minnet allt det som hon strävade mot

وَبُرِّزَتِ ٱلْجَحِيمُ لِمَن يَرَىٰ ۝۳٦

och då helvetet skall göras fullt synligt för alla som kan se -

فَأَمَّا مَن طَغَىٰ ۝۳۷

då skall han som alltid överskred [Guds bud]

وَءَاثَرَ ٱلْحَيَوٰةَ ٱلدُّنْيَا ۝۳۸

och som valde det jordiska livet [framför evigheten],

فَإِنَّ ٱلْجَحِيمَ هِىَ ٱلْمَأْوَىٰ ۝۳۹

[då skall han få se att] helvetet är [hans] slutliga bestämmelse!

وَأَمَّا مَنْ خَافَ مَقَامَ رَبِّهِۦ وَنَهَى ٱلنَّفْسَ عَنِ ٱلْهَوَىٰ ۝٤۰

Men den som bävade vid tanken att en Dag stå [till svars] inför sin Herre och som kunde lägga band på sina begär

فَإِنَّ ٱلْجَنَّةَ هِىَ ٱلْمَأْوَىٰ ۝٤١

skall [få se att] paradiset är [hans] slutliga bestämmelse.

يَسْـَٔلُونَكَ عَنِ ٱلسَّاعَةِ أَيَّانَ مُرْسَىٰهَا ۝٤٢

DE FRÅGAR dig om den Yttersta stunden och när den skall komma.

فِيمَ أَنتَ مِن ذِكْرَىٰهَآ ۝٤۳

Hur skulle du kunna säga något om detta?

إِلَىٰ رَبِّكَ مُنتَهَىٰهَآ ۝٤٤

Ingen annan än din Herre vet när den [Yttersta stunden] till sist skall komma.

إِنَّمَآ أَنتَ مُنذِرُ مَن يَخْشَىٰهَا ۝٤٥

Du [Muhammad] är bara varnaren som skall varna dem som fruktar denna [Stund].

كَأَنَّهُمْ يَوْمَ يَرَوْنَهَا لَمْ يَلْبَثُوٓا۟ إِلَّا عَشِيَّةً أَوْ ضُحَىٰهَا ۝٤٦

Den Dag då de får uppleva den, [skall det förefalla dem] som om de inte hade tillbringat mer än en afton eller en morgon [på jorden].