مصحف الثريا

بِسْمِ ٱللَّهِ ٱلرَّحْمَٰنِ ٱلرَّحِيمِ لَآ أُقْسِمُ بِهَٰذَا ٱلْبَلَدِ ۝١

JAG kallar detta land att vittna -

وَأَنتَ حِلٌّۢ بِهَٰذَا ٱلْبَلَدِ ۝٢

detta land där du är fri att bo -

وَوَالِدٍۢ وَمَا وَلَدَ ۝۳

och Jag kallar människorna och deras avkomma!

لَقَدْ خَلَقْنَا ٱلْإِنسَٰنَ فِى كَبَدٍ ۝٤

Helt visst har Vi skapat människan för [ett liv av] slit, plågor och prövningar.

أَيَحْسَبُ أَن لَّن يَقْدِرَ عَلَيْهِ أَحَدٌۭ ۝٥

Tror hon att ingen skall få makt över henne

يَقُولُ أَهْلَكْتُ مَالًۭا لُّبَدًا ۝٦

Hon skryter: "Jag har förbrukat en förmögenhet!"

أَيَحْسَبُ أَن لَّمْ يَرَهُۥٓ أَحَدٌ ۝۷

Tror hon kanske att ingen har sett henne?

أَلَمْ نَجْعَل لَّهُۥ عَيْنَيْنِ ۝۸

Har Vi inte gett henne ögon,

وَلِسَانًۭا وَشَفَتَيْنِ ۝۹

tunga och läppar,

وَهَدَيْنَٰهُ ٱلنَّجْدَيْنِ ۝١۰

och visat henne de två huvudvägarna

فَلَا ٱقْتَحَمَ ٱلْعَقَبَةَ ۝١١

Men hon gör sig ingen brådska att slå in på den väg som bär brant uppför.

وَمَآ أَدْرَىٰكَ مَا ٱلْعَقَبَةُ ۝١٢

Vad kan låta dig ana vad det innebär [att slå in på] den väg som bär brant uppför

فَكُّ رَقَبَةٍ ۝١۳

[Det innebär] att befria [en människa] från slaveri,

أَوْ إِطْعَٰمٌۭ فِى يَوْمٍۢ ذِى مَسْغَبَةٍۢ ۝١٤

eller att i hungerns tider föda

يَتِيمًۭا ذَا مَقْرَبَةٍ ۝١٥

en faderlös anförvant

أَوْ مِسْكِينًۭا ذَا مَتْرَبَةٍۢ ۝١٦

eller en människa som lider nöd.

ثُمَّ كَانَ مِنَ ٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ وَتَوَاصَوْا۟ بِٱلصَّبْرِ وَتَوَاصَوْا۟ بِٱلْمَرْحَمَةِ ۝١۷

[Det innebär] också att vara en av dem som tror och som uppmanar varandra att ha tålamod och uppmanar varandra att visa medkänsla [med de sämre lottade].

أُو۟لَٰٓئِكَ أَصْحَٰبُ ٱلْمَيْمَنَةِ ۝١۸

Dessa är de rättfärdiga som hör till den högra sidan.

وَٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ بِـَٔايَٰتِنَا هُمْ أَصْحَٰبُ ٱلْمَشْـَٔمَةِ ۝١۹

Men de som envist framhärdar i att förneka Våra budskap är de orättfärdiga som hör till den vänstra sidan.

عَلَيْهِمْ نَارٌۭ مُّؤْصَدَةٌۢ ۝٢۰

Eldens [lågor] skall sluta sig omkring dem från alla håll.