مصحف الثريا

بِسْمِ ٱللَّهِ ٱلرَّحْمَٰنِ ٱلرَّحِيمِ سَأَلَ سَآئِلٌۢ بِعَذَابٍۢ وَاقِعٍۢ ۝١

EN MAN frågade om ett straff som väntar

لِّلْكَٰفِرِينَ لَيْسَ لَهُۥ دَافِعٌۭ ۝٢

dem som förnekar sanningen och som ingen kan avvärja,

مِّنَ ٱللَّهِ ذِى ٱلْمَعَارِجِ ۝۳

[ett straff] från Gud till vilken många vägar leder upp.

تَعْرُجُ ٱلْمَلَٰٓئِكَةُ وَٱلرُّوحُ إِلَيْهِ فِى يَوْمٍۢ كَانَ مِقْدَارُهُۥ خَمْسِينَ أَلْفَ سَنَةٍۢ ۝٤

Till Honom stiger änglarna och den heliga ingivelsens ande upp under en dag vars längd är femtiotusen år.

فَٱصْبِرْ صَبْرًۭا جَمِيلًا ۝٥

Uthärda därför [dina prövningar, Muhammad,] med väl buret tålamod!

إِنَّهُمْ يَرَوْنَهُۥ بَعِيدًۭا ۝٦

De ser [straffet] som något mycket avlägset,

وَنَرَىٰهُ قَرِيبًۭا ۝۷

men Vi ser det som något som ligger helt nära!

يَوْمَ تَكُونُ ٱلسَّمَآءُ كَٱلْمُهْلِ ۝۸

Den Dagen skall himlen likna smält koppar

وَتَكُونُ ٱلْجِبَالُ كَٱلْعِهْنِ ۝۹

och bergen skall vara som högar av rödfärgad ull.

وَلَا يَسْـَٔلُ حَمِيمٌ حَمِيمًۭا ۝١۰

Ingen vän frågar efter en vän;

يُبَصَّرُونَهُمْ ۚ يَوَدُّ ٱلْمُجْرِمُ لَوْ يَفْتَدِى مِنْ عَذَابِ يَوْمِئِذٍۭ بِبَنِيهِ ۝١١

[ändå] får de se varandra. För att köpa sig fri från straffet kommer den obotfärdige syndaren den Dagen att vilja offra [till och med] sina barn,

وَصَٰحِبَتِهِۦ وَأَخِيهِ ۝١٢

sin hustru, sin broder,

وَفَصِيلَتِهِ ٱلَّتِى تُـْٔوِيهِ ۝١۳

de anhöriga som hade beskyddat honom,

وَمَن فِى ٱلْأَرْضِ جَمِيعًۭا ثُمَّ يُنجِيهِ ۝١٤

ja, alla jordens invånare - [om] han på så sätt kan rädda sig.

كَلَّآ ۖ إِنَّهَا لَظَىٰ ۝١٥

Ack, nej! [Han slipper inte ifrån denna] rasande eld

نَزَّاعَةًۭ لِّلشَّوَىٰ ۝١٦

som skall [bränna] bort hans hud upp till och med huvudsvålen!

تَدْعُوا۟ مَنْ أَدْبَرَ وَتَوَلَّىٰ ۝١۷

Den kallar alla dem som vände ryggen [åt budskapet] och drog sig undan

وَجَمَعَ فَأَوْعَىٰٓ ۝١۸

och dem som samlade och gömde [rikedomar i sina kassakistor].

۞ إِنَّ ٱلْإِنسَٰنَ خُلِقَ هَلُوعًا ۝١۹

MÄNNISKAN är skapad rastlös och otålig.

إِذَا مَسَّهُ ٱلشَّرُّ جَزُوعًۭا ۝٢۰

Hon beklagar sig så fort hon drabbas av något ont,

وَإِذَا مَسَّهُ ٱلْخَيْرُ مَنُوعًا ۝٢١

men om det goda kommer på hennes lott visar hon [de behövande] ifrån sig.

إِلَّا ٱلْمُصَلِّينَ ۝٢٢

[Så uppträder] inte de som med allvar ger sig hän åt sin andakt

ٱلَّذِينَ هُمْ عَلَىٰ صَلَاتِهِمْ دَآئِمُونَ ۝٢۳

och som oförtröttligt förrättar sin bön,

وَٱلَّذِينَ فِىٓ أَمْوَٰلِهِمْ حَقٌّۭ مَّعْلُومٌۭ ۝٢٤

och som av vad de äger [anslår] rättmätiga andelar

لِّلسَّآئِلِ وَٱلْمَحْرُومِ ۝٢٥

åt tiggarna och dem som [i tysthet] lider nöd

وَٱلَّذِينَ يُصَدِّقُونَ بِيَوْمِ ٱلدِّينِ ۝٢٦

och som tror på Domens dag

وَٱلَّذِينَ هُم مِّنْ عَذَابِ رَبِّهِم مُّشْفِقُونَ ۝٢۷

och fruktar sin Herres straff -

إِنَّ عَذَابَ رَبِّهِمْ غَيْرُ مَأْمُونٍۢ ۝٢۸

ingen kan vara säker på att gå fri från sin Herres straff -

وَٱلَّذِينَ هُمْ لِفُرُوجِهِمْ حَٰفِظُونَ ۝٢۹

och som håller sina begär i styr

إِلَّا عَلَىٰٓ أَزْوَٰجِهِمْ أَوْ مَا مَلَكَتْ أَيْمَٰنُهُمْ فَإِنَّهُمْ غَيْرُ مَلُومِينَ ۝۳۰

och inte [ger fritt utlopp åt sin lust] med andra än sina hustrur eller dem som de rättmätigt besitter - inget klander kan då riktas mot dem;

فَمَنِ ٱبْتَغَىٰ وَرَآءَ ذَٰلِكَ فَأُو۟لَٰٓئِكَ هُمُ ٱلْعَادُونَ ۝۳١

men går de längre är de syndare -

وَٱلَّذِينَ هُمْ لِأَمَٰنَٰتِهِمْ وَعَهْدِهِمْ رَٰعُونَ ۝۳٢

och de som troget fullgör sina förtroendeuppdrag och uppfyller sina löften,

وَٱلَّذِينَ هُم بِشَهَٰدَٰتِهِمْ قَآئِمُونَ ۝۳۳

och de som står fast vid sitt vittnesmål,

وَٱلَّذِينَ هُمْ عَلَىٰ صَلَاتِهِمْ يُحَافِظُونَ ۝۳٤

och de som slår vakt om bönen.

أُو۟لَٰٓئِكَ فِى جَنَّٰتٍۢ مُّكْرَمُونَ ۝۳٥

[Alla] dessa skall [hälsas] med hedersbetygelser i [paradisets] lustgårdar.

فَمَالِ ٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ قِبَلَكَ مُهْطِعِينَ ۝۳٦

HUR ÄR det fatt med [dessa] sanningens förnekare, som ivrigt tränger fram med sträckta halsar

عَنِ ٱلْيَمِينِ وَعَنِ ٱلشِّمَالِ عِزِينَ ۝۳۷

från höger och vänster i stora grupper?

أَيَطْمَعُ كُلُّ ٱمْرِئٍۢ مِّنْهُمْ أَن يُدْخَلَ جَنَّةَ نَعِيمٍۢ ۝۳۸

Är det av iver att få stiga in i lycksalighetens lustgårdar?

كَلَّآ ۖ إِنَّا خَلَقْنَٰهُم مِّمَّا يَعْلَمُونَ ۝۳۹

Visst inte! De vet ju av vad de har skapats!

فَلَآ أُقْسِمُ بِرَبِّ ٱلْمَشَٰرِقِ وَٱلْمَغَٰرِبِ إِنَّا لَقَٰدِرُونَ ۝٤۰

Vid alla soluppgångars och alla solnedgångars Herre! Vi är sannerligen i stånd

عَلَىٰٓ أَن نُّبَدِّلَ خَيْرًۭا مِّنْهُمْ وَمَا نَحْنُ بِمَسْبُوقِينَ ۝٤١

att i deras ställe sätta bättre [människor än de] - ingenting kan hindra Oss!

فَذَرْهُمْ يَخُوضُوا۟ وَيَلْعَبُوا۟ حَتَّىٰ يُلَٰقُوا۟ يَوْمَهُمُ ٱلَّذِى يُوعَدُونَ ۝٤٢

Låt nu [förnekarna] fortsätta med sina ordlekar, till dess de står inför den Dag som de fått löfte om,

يَوْمَ يَخْرُجُونَ مِنَ ٱلْأَجْدَاثِ سِرَاعًۭا كَأَنَّهُمْ إِلَىٰ نُصُبٍۢ يُوفِضُونَ ۝٤۳

den Dag då de skall skynda fram ur sina gravar, som om de hade bråttom att inställa sig [till andakten] inför sina gudabilder,

خَٰشِعَةً أَبْصَٰرُهُمْ تَرْهَقُهُمْ ذِلَّةٌۭ ۚ ذَٰلِكَ ٱلْيَوْمُ ٱلَّذِى كَانُوا۟ يُوعَدُونَ ۝٤٤

stirrande i marken, nedtyngda av skam. Detta är den Dag om vars ankomst de gång på gång har varskotts.