مصحف الثريا

بِسْمِ ٱللَّهِ ٱلرَّحْمَٰنِ ٱلرَّحِيمِ إِذَا وَقَعَتِ ٱلْوَاقِعَةُ ۝١

NÄR DET kommer som måste komma,

لَيْسَ لِوَقْعَتِهَا كَاذِبَةٌ ۝٢

skall ingen bestrida dess verklighet.

خَافِضَةٌۭ رَّافِعَةٌ ۝۳

[Det skall föra med sig] förnedring [för några och] upphöjelse [för andra].

إِذَا رُجَّتِ ٱلْأَرْضُ رَجًّۭا ۝٤

Jorden skall skakas av en våldsam skakning

وَبُسَّتِ ٱلْجِبَالُ بَسًّۭا ۝٥

och bergen skall smulas sönder

فَكَانَتْ هَبَآءًۭ مُّنۢبَثًّۭا ۝٦

och bli till stoft, som skingras vida omkring;

وَكُنتُمْ أَزْوَٰجًۭا ثَلَٰثَةًۭ ۝۷

och ni [människor] skall delas upp i tre grupper:

فَأَصْحَٰبُ ٱلْمَيْمَنَةِ مَآ أَصْحَٰبُ ٱلْمَيْمَنَةِ ۝۸

De som hör till den högra sidan - och vilka är de som hör till den högra sidan

وَأَصْحَٰبُ ٱلْمَشْـَٔمَةِ مَآ أَصْحَٰبُ ٱلْمَشْـَٔمَةِ ۝۹

De som hör till den vänstra sidan - och vilka är de som hör till den vänstra sidan

وَٱلسَّٰبِقُونَ ٱلسَّٰبِقُونَ ۝١۰

Och de främsta - de främsta [i tron och i att göra gott].

أُو۟لَٰٓئِكَ ٱلْمُقَرَّبُونَ ۝١١

De skall vara i Guds närhet

فِى جَنَّٰتِ ٱلنَّعِيمِ ۝١٢

i lycksalighetens lustgårdar.

ثُلَّةٌۭ مِّنَ ٱلْأَوَّلِينَ ۝١۳

Många av dem är sådana som levde i äldre tider;

وَقَلِيلٌۭ مِّنَ ٱلْءَاخِرِينَ ۝١٤

men få av dem är av senare släkten.

عَلَىٰ سُرُرٍۢ مَّوْضُونَةٍۢ ۝١٥

På troner, inlagda med guld, och stödda [på mjuka kuddar]

مُّتَّكِـِٔينَ عَلَيْهَا مُتَقَٰبِلِينَ ۝١٦

skall de vila mitt emot varandra

يَطُوفُ عَلَيْهِمْ وِلْدَٰنٌۭ مُّخَلَّدُونَ ۝١۷

och de skall betjänas av evigt unga gossar, som bär omkring

بِأَكْوَابٍۢ وَأَبَارِيقَ وَكَأْسٍۢ مِّن مَّعِينٍۢ ۝١۸

karaffer och pokaler och en bägare fylld ur en ren källa,

لَّا يُصَدَّعُونَ عَنْهَا وَلَا يُنزِفُونَ ۝١۹

[med vin] som inte framkallar huvudvärk och inte ger något rus,

وَفَٰكِهَةٍۢ مِّمَّا يَتَخَيَّرُونَ ۝٢۰

och frukter av alla slag som de önskar,

وَلَحْمِ طَيْرٍۢ مِّمَّا يَشْتَهُونَ ۝٢١

och köttet av den fågel som de har lust till.

وَحُورٌ عِينٌۭ ۝٢٢

Och [deras sällskap] är mörkögda, oskuldsfulla unga kvinnor,

كَأَمْثَٰلِ ٱللُّؤْلُؤِ ٱلْمَكْنُونِ ۝٢۳

[sköna] som pärlor i [ostronets] skyddande skal.

جَزَآءًۢ بِمَا كَانُوا۟ يَعْمَلُونَ ۝٢٤

[Sådan är] belöningen för deras handlingar!

لَا يَسْمَعُونَ فِيهَا لَغْوًۭا وَلَا تَأْثِيمًا ۝٢٥

Där skall de inte höra tomt och meningslöst tal, inte heller ord som inbjuder till synd.

إِلَّا قِيلًۭا سَلَٰمًۭا سَلَٰمًۭا ۝٢٦

Men överallt hörs [hälsningen] "Fred!", "Fred!".

وَأَصْحَٰبُ ٱلْيَمِينِ مَآ أَصْحَٰبُ ٱلْيَمِينِ ۝٢۷

OCH DE som hör till den högra sidan - vad [väntar] dem som hör till den högra sidan?

فِى سِدْرٍۢ مَّخْضُودٍۢ ۝٢۸

Under lummiga lotusträd utan törnen

وَطَلْحٍۢ مَّنضُودٍۢ ۝٢۹

och blommande akacior

وَظِلٍّۢ مَّمْدُودٍۢ ۝۳۰

[skall de njuta] svalkande skugga

وَمَآءٍۢ مَّسْكُوبٍۢ ۝۳١

och ständigt porlande vatten

وَفَٰكِهَةٍۢ كَثِيرَةٍۢ ۝۳٢

och ett överflöd av frukt

لَّا مَقْطُوعَةٍۢ وَلَا مَمْنُوعَةٍۢ ۝۳۳

ur aldrig sinande förråd och som inga förbud någonsin hejdar.

وَفُرُشٍۢ مَّرْفُوعَةٍ ۝۳٤

Och deras hustrur [skall vara hos dem], upp-höjda [till en ny värdighet].

إِنَّآ أَنشَأْنَٰهُنَّ إِنشَآءًۭ ۝۳٥

Vi skall nämligen låta dem uppstå i en ny skapelse

فَجَعَلْنَٰهُنَّ أَبْكَارًا ۝۳٦

och skapa dem som jungfrur,

عُرُبًا أَتْرَابًۭا ۝۳۷

kärleksfulla, evigt unga liksom

لِّأَصْحَٰبِ ٱلْيَمِينِ ۝۳۸

[alla] de som hör till den högra sidan.

ثُلَّةٌۭ مِّنَ ٱلْأَوَّلِينَ ۝۳۹

Många av dem är sådana som levde i äldre tider

وَثُلَّةٌۭ مِّنَ ٱلْءَاخِرِينَ ۝٤۰

och många är av senare släkten.

وَأَصْحَٰبُ ٱلشِّمَالِ مَآ أَصْحَٰبُ ٱلشِّمَالِ ۝٤١

OCH DE som hör till den vänstra sidan - vad [väntar] dem som hör till den vänstra sidan

فِى سَمُومٍۢ وَحَمِيمٍۢ ۝٤٢

Glödheta vindar och [en dryck av] kokande vatten [väntar dem]

وَظِلٍّۢ مِّن يَحْمُومٍۢ ۝٤۳

och skuggan av svart rök

لَّا بَارِدٍۢ وَلَا كَرِيمٍ ۝٤٤

som varken svalkar eller lindrar.

إِنَّهُمْ كَانُوا۟ قَبْلَ ذَٰلِكَ مُتْرَفِينَ ۝٤٥

I det förgångna levde de ett utsvävande liv

وَكَانُوا۟ يُصِرُّونَ عَلَى ٱلْحِنثِ ٱلْعَظِيمِ ۝٤٦

och vältrade sig i grov synd,

وَكَانُوا۟ يَقُولُونَ أَئِذَا مِتْنَا وَكُنَّا تُرَابًۭا وَعِظَٰمًا أَءِنَّا لَمَبْعُوثُونَ ۝٤۷

och de brukade säga: "Skulle vi efter döden, sedan vi blivit mull och torra ben, återuppstå till nytt liv

أَوَءَابَآؤُنَا ٱلْأَوَّلُونَ ۝٤۸

Och kanske också våra förfäder?"

قُلْ إِنَّ ٱلْأَوَّلِينَ وَٱلْءَاخِرِينَ ۝٤۹

Säg: "De som levde i äldre tid och de som är av senare släkten

لَمَجْمُوعُونَ إِلَىٰ مِيقَٰتِ يَوْمٍۢ مَّعْلُومٍۢ ۝٥۰

skall föras samman till mötet på utsatt Dag.

ثُمَّ إِنَّكُمْ أَيُّهَا ٱلضَّآلُّونَ ٱلْمُكَذِّبُونَ ۝٥١

Och då måste ni som övergav [den raka] vägen och kallade sanningen för lögn,

لَءَاكِلُونَ مِن شَجَرٍۢ مِّن زَقُّومٍۢ ۝٥٢

äta av det förbannade trädets frukt

فَمَالِـُٔونَ مِنْهَا ٱلْبُطُونَ ۝٥۳

för att fylla buken med den.

فَشَٰرِبُونَ عَلَيْهِ مِنَ ٱلْحَمِيمِ ۝٥٤

Och till detta skall ni bjudas kokande vatten att dricka;

فَشَٰرِبُونَ شُرْبَ ٱلْهِيمِ ۝٥٥

och ni skall dricka som en törstig kamel dricker." -

هَٰذَا نُزُلُهُمْ يَوْمَ ٱلدِّينِ ۝٥٦

Så skall de tas emot på Domens dag!

نَحْنُ خَلَقْنَٰكُمْ فَلَوْلَا تُصَدِّقُونَ ۝٥۷

DET ÄR Vi som har skapat er! Kan ni [människor] inte förmå er att tro på sanningen

أَفَرَءَيْتُم مَّا تُمْنُونَ ۝٥۸

Har ni ägnat en tanke åt det som ni utgjuter [i kvinnans sköte]

ءَأَنتُمْ تَخْلُقُونَهُۥٓ أَمْ نَحْنُ ٱلْخَٰلِقُونَ ۝٥۹

Är det ni som skapar det? Eller är det Vi som är Skaparen

نَحْنُ قَدَّرْنَا بَيْنَكُمُ ٱلْمَوْتَ وَمَا نَحْنُ بِمَسْبُوقِينَ ۝٦۰

Vi har bestämt att döden skall vara er följeslagare; och ingenting hindrar Oss

عَلَىٰٓ أَن نُّبَدِّلَ أَمْثَٰلَكُمْ وَنُنشِئَكُمْ فِى مَا لَا تَعْلَمُونَ ۝٦١

att i ert ställe sätta sådana som liknar er och att låta er uppstå i en för er okänd form.

وَلَقَدْ عَلِمْتُمُ ٱلنَّشْأَةَ ٱلْأُولَىٰ فَلَوْلَا تَذَكَّرُونَ ۝٦٢

Ni är ju medvetna om att ni en gång har skapats; om ni tänker efter [måste ni inse att Vi kan skapa er på nytt]!

أَفَرَءَيْتُم مَّا تَحْرُثُونَ ۝٦۳

Vad anser ni om det som ni sår [i åkern]

ءَأَنتُمْ تَزْرَعُونَهُۥٓ أَمْ نَحْنُ ٱلزَّٰرِعُونَ ۝٦٤

Är det ni som får det att gro eller är det Vi som är orsaken till detta

لَوْ نَشَآءُ لَجَعَلْنَٰهُ حُطَٰمًۭا فَظَلْتُمْ تَفَكَّهُونَ ۝٦٥

Om Vi ville kunde Vi låta allt förtorka, och ni skulle bekymrat fråga er [vad som hänt]

إِنَّا لَمُغْرَمُونَ ۝٦٦

och [jämra er:] "Vilken förlust!

بَلْ نَحْنُ مَحْرُومُونَ ۝٦۷

Ja, vi har berövats [frukten av allt vårt arbete]!"

أَفَرَءَيْتُمُ ٱلْمَآءَ ٱلَّذِى تَشْرَبُونَ ۝٦۸

Vad tror ni om vattnet som ni dricker

ءَأَنتُمْ أَنزَلْتُمُوهُ مِنَ ٱلْمُزْنِ أَمْ نَحْنُ ٱلْمُنزِلُونَ ۝٦۹

Är det ni som har fått regnet att falla eller är det Vi som är orsaken till detta

لَوْ نَشَآءُ جَعَلْنَٰهُ أُجَاجًۭا فَلَوْلَا تَشْكُرُونَ ۝۷۰

Om Vi ville kunde Vi göra det salt och bittert; bör ni då inte vara tacksamma

أَفَرَءَيْتُمُ ٱلنَّارَ ٱلَّتِى تُورُونَ ۝۷١

Har ni ägnat en tanke åt elden som ni tänder upp

ءَأَنتُمْ أَنشَأْتُمْ شَجَرَتَهَآ أَمْ نَحْنُ ٱلْمُنشِـُٔونَ ۝۷٢

Är det ni som har fått det träd att växa [vars ved ni bränner], eller är Vi dess upphov

نَحْنُ جَعَلْنَٰهَا تَذْكِرَةًۭ وَمَتَٰعًۭا لِّلْمُقْوِينَ ۝۷۳

Vi har skapat det som en påminnelse [till er] och till nytta och glädje för den vilsne och hungrige vandraren i ödemarken.

فَسَبِّحْ بِٱسْمِ رَبِّكَ ٱلْعَظِيمِ ۝۷٤

Prisa då din Herres namn, omstrålat av makt och härlighet!

۞ فَلَآ أُقْسِمُ بِمَوَٰقِعِ ٱلنُّجُومِ ۝۷٥

JAG KALLAR de stegvis uppenbarade avsnitten av Koranen att vittna -

وَإِنَّهُۥ لَقَسَمٌۭ لَّوْ تَعْلَمُونَ عَظِيمٌ ۝۷٦

detta är en försäkran av största vikt, om ni bara kunde inse det! -

إِنَّهُۥ لَقُرْءَانٌۭ كَرِيمٌۭ ۝۷۷

om att detta är en framställning som måste hållas högt i ära,

فِى كِتَٰبٍۢ مَّكْنُونٍۢ ۝۷۸

[bevarad] i en mot allt ont skyddad Skrift,

لَّا يَمَسُّهُۥٓ إِلَّا ٱلْمُطَهَّرُونَ ۝۷۹

som inga andra än de rena skall röra,

تَنزِيلٌۭ مِّن رَّبِّ ٱلْعَٰلَمِينَ ۝۸۰

en uppenbarelse från världarnas Herre!

أَفَبِهَٰذَا ٱلْحَدِيثِ أَنتُم مُّدْهِنُونَ ۝۸١

Vågar ni visa er ringaktning för detta budskap

وَتَجْعَلُونَ رِزْقَكُمْ أَنَّكُمْ تُكَذِّبُونَ ۝۸٢

och tacka för er försörjning genom att kalla dess sanning för lögn

فَلَوْلَآ إِذَا بَلَغَتِ ٱلْحُلْقُومَ ۝۸۳

Varför - när det sista andetaget rosslar i [den döendes] strupe

وَأَنتُمْ حِينَئِذٍۢ تَنظُرُونَ ۝۸٤

och ni bevittnar [hans dödskamp],

وَنَحْنُ أَقْرَبُ إِلَيْهِ مِنكُمْ وَلَٰكِن لَّا تُبْصِرُونَ ۝۸٥

medan Vi, fastän ni inte ser [Oss], är honom närmare än ni -

فَلَوْلَآ إِن كُنتُمْ غَيْرَ مَدِينِينَ ۝۸٦

varför, om ni inte skall ställas till svars [för era handlingar],

تَرْجِعُونَهَآ إِن كُنتُمْ صَٰدِقِينَ ۝۸۷

kallar ni inte tillbaka [hans själ], om det som ni har sagt är sant

فَأَمَّآ إِن كَانَ مِنَ ٱلْمُقَرَّبِينَ ۝۸۸

Om [den döende] hör till dem som skall vara i Guds närhet,

فَرَوْحٌۭ وَرَيْحَانٌۭ وَجَنَّتُ نَعِيمٍۢ ۝۸۹

[skall han få] vila och ro och [välkomnas] med myrtendoft i lycksalighetens lustgård.

وَأَمَّآ إِن كَانَ مِنْ أَصْحَٰبِ ٱلْيَمِينِ ۝۹۰

Och är han en av dem som tillhör den högra sidan

فَسَلَٰمٌۭ لَّكَ مِنْ أَصْحَٰبِ ٱلْيَمِينِ ۝۹١

skall han hälsas med orden "Fred! Du är en av dem som hör till den högra sidan!".

وَأَمَّآ إِن كَانَ مِنَ ٱلْمُكَذِّبِينَ ٱلضَّآلِّينَ ۝۹٢

Men om han är en av dem som förnekade sanningen och övergav [den raka] vägen

فَنُزُلٌۭ مِّنْ حَمِيمٍۢ ۝۹۳

[väntar] honom en välkomstdryck av kokande vatten

وَتَصْلِيَةُ جَحِيمٍ ۝۹٤

och helveteseldens flammor.

إِنَّ هَٰذَا لَهُوَ حَقُّ ٱلْيَقِينِ ۝۹٥

Detta är den Sanning varom visshet råder!

فَسَبِّحْ بِٱسْمِ رَبِّكَ ٱلْعَظِيمِ ۝۹٦

Prisa därför din Herres namn, omstrålat av makt och härlighet!